Idag frågade en väldigt liten och väldigt gammal tant om jag kunde hjälpa henne över övergångsstället. Hon var så söt så att jag blir lite varm i magen när jag tänker på det, men det hugger samtidigt till av saknad efter min mormor. Hon gick bort i februari i år och jag saknar henne något fruktansvärt. Den snällaste och klokaste person jag någonsin mött, något jag inte var ensam om att tycka. Min mormor var en väldig speciell kvinna och jag är tacksam över att hon har funnits i mitt liv.
Jag är döpt efter henne: Anna Britta. Ett namn som jag bär med lite mera stolthet numera. Mitt andra mellannamn är Olofsdotter eftersom min pappa hette Olof. När jag var yngre hatade jag att jag hade Sveriges vanligaste förnamn och värdelösa mellannamn. Men efter att ha förlorat både pappa och mormor så är de inte det längre. Värdelösa. Utan snarare väldigt värdefulla.
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar