Igår sken solen och jag cyklade Stockholms gator fram med ett leende på läpparna. Dock ett sammanbitet sådant då mina fingrar var orörliga och tänderna lekte att de var kastanjetter. Men likväl ett leende.
Idag vaknade jag till ett konfettiregn av små snöflingor. Om mina mungipor sjunker lite längre ner är jag rädd att hakan kan lossna och falla av. Och det vore ju förargligt. Det blir så jobbigt att äta då och jag gillar verkligen att äta. Mest av allt blir det jobbigt att skratta och jag älskar verkligen att skratta...
Och Karin och jag har så mycket skratt att se fram emot just nu! En framtid som förhoppningsvis kommer att innehålla rätt sorts konfetti (vi älskar konfetti för den som missat det), djur, dans och musik, resor, svensk sommar när den är som bäst och massa härliga möten.
Jag har insett att det jag tycker mest om i livet är skratt, resor och spännande möten med spännande människor. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
/A (lite hobbypoetisk så här en dyster tisdag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar