Jag har känt mig fruktansvärt liten och obetydlig i dag. Jag har suttit vid mitt skrivbord här på jobbet och inte överhuvudtaget gjort någon nytta. Jag väntar på ett case för ett jobb, telefonsamtal från ansvariga för ett annat och på att lokalredaktionen i Göteborg ska göra en intervju åt mig för ett tredje. Under tiden sitter jag här och väntar.
Gick och åt lunch alldeles ensam och kände mig som det utfrysta barnet i skolan. Fällde en tår inombords och ifrågasatte min sociala kompetens och till slut hela min existens.
Alla är upptagna med egna jobb, ingen behöver hjälp och dagchefen vågar inte lägga något eget dagsuppdrag på mig än. Jag är onödig: den oklippta tånageln som skaver i någons gympasko.
Men, det börjar ljusna nu. Tror att min handledare tröttnat på mig, för nu funderar han på att skicka mig till Göteborg för att göra intervjun själv. Jag tackar och tar emot: han får gärna tröttna på mig så länge det leder till en arbetsresa till Göteborg.
/Karin Moberg, Göteborg (inom kort förhoppningsvis)
1 kommentar:
Meeeen så har jag också känt mig, på min praktik. Så du är iallafall inte den enda oklippta tånageln around. :)
Vore kul att ses snart!
/Rebecka
Skicka en kommentar